En lördag i juli frågade Anna och Janne om jag skulle följa med till Prag på semester. Tja, varför inte tänkte jag. Men när skulle de åka? På fredag nästa vecka blev svaret. Just den fredagen hade jag bokat in ett möte med banken i Jönköping kl. 1100, kanske det går att ändra den tiden? Vid närmare eftertanke är det ingen bra ide det är ju ett antal människor involverade i mötet så det går nog inte att ändra. Ok sa Janne vi skall till Växjö ett par dagar så vi kan väl mötas där på fredag eftermiddag för vidare färd mot Prag när du är klar i Jönköping. Då får det bli så. Hur är det med mitt pass, är det giltigt? Det var det inte, iväg till fotografen direkt på måndag morgon och sen till passmyndigheten för att beställa ett nytt pass. Frågade om det blir klart till torsdag eftermiddag. De tittade på mig som om jag kom från en annan planet och sade, det är ju om tre dagar! Just det, går det? Det trodde dom inte men jag kunde få ett tillfälligt pass som bara gällde för den här resan men det kostar 200 kr. extra. Jag skulle komma tillbaka på torsdag eftermiddag och hämta extra passet.

Tisdagen och onsdagen gick åt till att packa. Det är ju tio år sedan senaste resan, så man har ju blivit en aning ringrostig när det gäller packning på mc. På onsdag eftermiddag kom jag på att man borde ha ett grönt kort för försäkringen också. Ringde försäkringsbolaget och beställde ett, inga problem det skulle ta några dagar sa hon. Men jag åker på fredag morgon så jag måste ha det imorgon. Det går inte sa hon vår internpost tar ett dygn och då är det för sent. Jäklar också, nu var goda råd dyra. Här fick jag nästan en chock när hon säger, du jag stoppar brevet i min väska och postar det när jag går hem efter jobbet ikväll. Fantastiskt. Brevet kom med posten dagen efter otroligt.

Avresedagen steg jag upp kl. 06:00 för sedvanliga morgonbestyr inklusive en stadig frukost, cykeln hade jag packat kvällen innan så det var bara att ge sig iväg vid halvåttatiden. Mötet i Jönköping var kl. 11:00 så det skulle bli ganska lagom. Jag var framme kvart i elva, perfekt. Omkring klockan ett var vi färdiga så jag ringde Janne i Växjö , vi bestämde att träffas vid en rastplats 12-13 mil söder om Jönköping. Resan dit var bara en trist transportsträcka efter E6:an. När jag kom fram ringde jag Anna på mobilen för att tala om att jag var framme, då säger hon att de precis åker på avfarten och jag kunde höra deras motorljud. Vilken tajming, båda ekipagen inom mindre än en minut efter 12 - 13 mils körning från olika håll. Nu blev det obligatorisk kaffekokning och en stunds paus. Kaffet smakar aldrig så bra som när man är ute och reser. Efter kaffedrickning (någon drack te?) så blev det fortsatt resa mot Helsingborg och färjan till Helsingör. Färjorna går ju ofta och det är sällan några problem när man kör motorcykel. Efter en kort stund var vi framme i Helsingör.

Nu var frågan, skulle vi ta det lugnt och tälta i Danmark eller skulle vi försöka hinna med färjan från Gedser till Rostock idag? Det var ungefär en och en halv timme till färjans avgång, kom vi senare skulle campingarna i Tyskland hinna stänga för kvällen. Vi beslöt att försöka hinna till färjan så det blev full fart söderut. Dessvärre var det köer ut från färjan, men vi tänkte att det skulle bli bättre på motorvägen förbi Köpenhamn ner mot Nyköbing. Icke så, efter någon mil blev det tvärstopp och jättelika köer. Så släppte det plötsligt och hoppet återvände igen. Vi passerade ett antal småkrockade bilar och efter någon mil var det stopp igen. Samma visa, vi satt nog närmare en timme i köer så att nå Tyskland den första dagen var uteslutet. Men det är skönt att ha vattenkyld hoj särskilt när det är 25-30 grader varmt.

Vi tog oss ner till Gedser och där fanns en semesterby med camping, trodde vi. De visade oss närmaste camping som låg 1,5 mil tillbaka samma väg som vi hade kommit. Det var bara att bita i det sura äpplet och köra tillbaka och där fanns en skylt som visade mot en camping. Vi körde och körde och körde bara stugor så långt ögat nådde. Så vi körde och körde och körde. Plötsligt en liten ynklig skylt bland några buskar, vi var framme. In i receptionen och fixa alla formalia, inga problem. Iväg till anvisad plats för tältresning det är ju tio år sedan sist men det gick bra. Upp till receptionen igen för att köpa varsin pilsner och sedan laga mat. Det blev lapskojs, gott. Nu var det dags att krypa ner i sovsäcken efter en lång dag på hojen. Det blev åttioen mil för min del. God natt.

Väckning 06:00. Har sovit som en stock inatt. Efter morgontoalett och det obligatoriska kaffet startar rivning av tält och packning på hojen. Det är otroligt vad grejor man kan ta med sig på en motorcykel. Vi var färdigpackade kvart över sju och startade dagens etapp mot färjeläget i Gedser. Det var ju bara en och en halv mil att köra så vi var framme vid halv åtta tiden. Det blev till att vänta färjan skulle gå vid åttatiden. Det var inte många motorcyklister som skulle med färjan, utom oss var det ytterligare en svensk som skulle ner och titta på roadracing. Vi körde ombord på färjan och spände fast hojarna i vanlig ordning. Hjälmar och sånt fick ligga kvar på hojarna, har aldrig varit med om att något försvunnit på en färja. Överfarten tog en stund så vi hann både sitta på soldäck och titta i taxfreebutiken. Att handla där får bli en uppgift på hemresan.

Nu var vi framme i Rostock och eftersom vi hade begränsad tid för resan bestämde vi att köra direkt mot Praghållet. Vi tog sikte på Berlin som låg ungefär 20-25 mil bort. Vi hade tankat utanför Malmö så det borde vara dags i Berlintrakten igen. Vi hann inte särskilt långt förrän det var dags för köer igen. Vägarbeten och trafikolyckor förstås. Vi låg på en marschfart omkring 140 km/t ändå blev vi ordentligt ifrånåkta av en del. Någon kom vi ikapp efter ett par mil och då hade de krockat. De kör över sin förmåga och glömmer att hålla uppsikt bakåt, de kör på varandra bakifrån i höga hastigheter. Nu börjar vi närma oss Berlin och vi bestämmer att inte åka in i stan utan köra runt. Det tar oss nästan en halv timme att passera Berlin det är stora avstånd här.

Vi fortsätter söderut mot Dresden och efter någon mil börjar Jannes reservlampa till bensin att lysa. Vi börjar leta efter någon mack som tar våra Shell-kort men efter 2,5 mil har vi inte hittat någon. Efter några kilometer kommer vi till en rastplats där vi stannar till och frågar i en glasskiosk. Jodå 7 km längre fram finns det ett långtradarfik med bensin, bra det lugnade oss. Vi passade på att ta en bensträckare samtidigt som vi kokade kaffe förstås. Ja någon envisas med att dricka varmt vatten med en egendomlig färg (te kallas det visst burr). Medan vi sitter där och gasolköken brusar blir det ett väldigt oväsen på parkeringen. Det är ett gäng ungdomar med fina bilar målade i blommor och blader som har kommit. De åker efter de större vägarna på veckosluten de är väldigt festligt klädda och har med sig en jättelik musikanläggning. I en van finns enorma förstärkare och dessutom en hel släpvagn med högtalare. Trevligt inslag. Tiden går fort när man har trevligt dags att åka igen. Nu var det ju bara 7 km till bensin, skönt tyckte vi. Rätt som det är dyker det upp en stor mack på vänster sida vi har missat avfarten! Nu är goda råd dyra vända är inte att tänka på så vi fortsätter nu med hjärtat i halsgropen.

 Efter några kilometer ytterligare dyker en ny mack upp dock inte Shell. Vi svänger in och hoppas att de tar visakort och det gör dom. Är detta lycka? Jag tror nästan det. Vi får bensin och fortsätter vår resa. Det börjar bli kväll och jakten på campingplats börjar. Det är ganska långt mellan dom här men vi hittar en några kilometer från vägen. Ingen vidare standard men det var billigt och en öl kostade 5 kr. På de platser vi har varit har folk ställt upp en gammal husvagn och sedan byggt ett hus runt den så att bara en sida av vagnen syns resten står inne i det nya huset. Märkligt men det kanske räknas som husvagn i alla fall. Som vanligt upp med tältet fram med gasolköken och laga middag. Det smakar underbart att äta så här. Gemensamhetsutrymmena var fallfärdiga men vattnet rann i alla fall så tvättning blev det. Motorcyklister var nog inte så vanliga på den här campingen, det blev en väldig trafik forbi våra tält en stund. Innan vi fick sova hjälpte vi en tysk att få in sin husvagn bredvid våra tält det lutade så han vågade inte backa in den med bilen utan föredrog handkraft. (Alla sätt är bra utom de dåliga). Nu är det läggdags.
God natt.

God morgon, en ny härlig dag med strålande sol men väldigt mycket dagg så tälten är rejält våta. Ni börjar väl kunna morgonrutinerna nu så morgontoalett och på med kaffevatten och varmvatten till Anna. Undertiden river vi tälten och lägger dem på tork i solen. Här finns inget färskt bröd att köpa till frukosten, ja inget överhuvudtaget så vi får ta vad vi har. Vi tar det lugnt idag och är inte färdiga förrän vid tiotiden. Vi är troligen trötta ändå för det bär av åt fel håll men en u-sväng rättar till det och vi är snart ute på E55 igen.

Nästa större ort är Dresden. Jag har kört på många dåliga vägar förr men den här betongvägen från det forna öst är det sämsta jag åkt på de senaste decennierna. Den är så ojämn att om man parkerar hojen och låter den stå en kvart så när man sedan tittar på den igen så arbetar fjädringen fortfarande för fullt. Skämt åsido, vägen är väldigt dålig men ny väg byggs parallellt med den gamla så det blir bättre.
Långa vägarbetssträckor gör att det går sakta framåt med totalstopp ibland. Vid sådana tillfällen är det skönt med hoj man kommer fram mellan bilarna även om en del bilister försöker täppa till luckorna. Detta är en tråkig transportsträcka till Tjeckiska gränsen men med någon vatten och kaffepaus är vi där om några timmar.

Det har blivit eftermiddag och vi är vid gränsen nu. Fram med pass för passagen inga problem där. Vi är i Tjeckien området närmast gränsen är helt öde. Det är fin väg (vägnumret är ibland 8 och ibland E55?) Backigt och kurvigt här skulle man vilja friska på litet grand. Efter några kilometer blir vi tveksamma om vilken hastighet som gäller det är verkligen dåligt skyltat här. Vi tar det ganska lugnt och bakom nästa kurva blir det stopp, poliskontroll. Jag känner mig lugn när polismannen kommer fram och ber om mitt pass. Jag ger honom passet samtidigt säger han att vi kört för fort, aj då. Han menar att vi passerat en radarkontroll i 59 km på 40 sträcka. Han talar knagglig engelska och jag menar att vi inte alls kört för fort. Han säger att de har det på video, den vill jag se säger jag då flinar han och säger att jag kan ju överklaga på närmaste polisstation, jo hej du.
Han plockade oss på trehundrakronor, billigt ändå. Hastighetsgränserna i Tjeckien är något alldeles för sig. I tätort gäller 50 km och för övrigt 90 km om inte annat sägs på skyltar. Ett exempel, du åker 90 km på landsväg och kommer till ett vägarbete där det står 30 km så kör man 30 och kör och kör och kör, vägarbetet är slut för länge sedan men ingen skylt som talar om att 30 km upphört finns. Skall man köra 30 eller 90? 90 gäller, det fick vi veta av en Holländare som vi träffade på hemresan. Det är tydligen så att det skyltas när hastighetsbegränsningen börjar och den upphör automatiskt när t.ex. vägarbetet är slut. Märkligt system.

Vi fortsätter några kilometer till och plötsligt dyker det upp små kiosker och affärer efter vägen men varför står det minst en lättklädd tjej utanför dem allihop? Här får läsarens fantasi träda in, jag har en kvalificerad gissning har ni? Nu är det inte mer än 10-15 mil till Prag så vi sätter fart igen. Vi anländer så småningom till Prag och stannar till vid en turistinformation på infarten för att fråga efter vägen till campingen ( ck aritma nad lavkou). Vi fick en bra vägbeskrivning men dom glömda tala om att vägen byggdes om så det stämde inte. U-sväng och tillbaka till scratch igen. Omstart och följa de nya genomfartsskyltarna som fanns bitvis, vi behövde också en bankomat så vi höll ögonen öppna. Vi såg ingen men stannade till vid ett torg för att fråga. Det kom en kille gående med ett barn så honom dök vi på och frågade på engelska om han kunde visa oss till en bankomat. Döm om vår förvåning när han svarade på klingande norska. Han bodde i Prag sedan åtta år och var gift med en Tjeckiska. Bankomat fanns i kvarteret intill. Han sade också att polisen innanför gränsen var svår mot turister de bötfäller och stoppar pengarna i egen ficka. Ett råd om ni hamnar i en liknande situation, säg att ni inte har några kontanter bara t.ex. visakort då klarar ni er sannolikt.

Nu är det bara en halvmil kvar till campingen det var inga problem, skönt att vara framme. Nu återstod endast att resa tälten och pumpa luftmadrassen (puh) för att sovplatsen skulle vara ordnad i tre nätter framåt. Det låg en liten fin restaurang alldeles intill tältplatsen och dofterna därifrån var förföriska! Valet var lätt laga mat själva eller bänka sig vid dukat bord.

Vad tror ni? Efter en välbehövlig dusch blev det järnet till restaurangen och en kall öl medan vi väntade på maten. Vi åt fläskfilé med svampsås och till det ytterligare en pilsner nu infann sig ett visst välbefinnande och vi satt kvar en bra stund och bara njöt av tillvaron. Härligt. Allt trevligt har ju ett slut, det blev läggdags och jag lovar vi somnade snabbt.

God natt.

Nu skulle Prag utforskas. Vi låste hojarna med styrlås och bromsskivelås. Jag hade blivit varnad för att ta med hojarna in till centrum (av norrmannen dagen innan). Han sade att om vi parkerade hojarna där och lämnade dem över dagen skulle allt som gick att skruva bort vara förvunnet efter några timmar. Därför fick det bli spårvagn (tram) och metro (tunnelbana) istället. En tjugofyratimmars biljett kostade drygt tjugo kronor. Vi hade en kvarts promenad till hållplatsen, det var skönt att röra på benen litet. Vi kom iväg vid tiotiden, resan tog en halvtimme sedan var vi i gamla stan (stare mesto). Alla gatunamn och skyltar är på tjeckiska så det är bra med en karta där namnen är utsatta på både tjeckiska och engelska. Första dagen gick vi omkring i gamla stan det finns massor att se. Gamla byggnader och många kyrkor. Prag undgick förstörelse under andra världskriget därför att nazisterna hade ett högkvarter där och inget blev bombat eller forstört. D.v.s. ingen materiell förstörelse men hur alla människor blev behandlade är ju ett välkänt faktum. Vill man handla souvenirer så bör man göra det i gamla staden där är det billigare än i den nya staden. Här hemma är det ju ofta tvärt om.

Efter några timmars vandrande och storögt tittande var klockan redan fem, det var dags att ta sig tillbaka till campingen. I kväll lagade vi maten själva det blev potatismos med skinka. Dessutom hade jag abstinensbesvär av alldeles for litet av en viss dryck. Gissa vilken. Fel, fel, fel det var kaffe förstås så det blev en kopp till slut. Efter disken och en stunds vila tog vi en promenad runt campingen, det fanns en badplats och minigolfbana där men det kostade extra trots att vi bara ville se oss omkring så det hoppade vi över. Utanför campingen fanns en stor asfalterad plan med en massa målade figurer. Först trodde vi att det bara var klotter men det var för trafikskolorna. De hade målat olika typer av gatukorsningar och liknande körgårdar på asfalten. Dessutom använde Prags motorburna ungdom platsen för diverse övningar. Tänk er en Skoda med en gammal tvåtaktsmotor på 30 hkr. Blåröken var tätare än dimman vid Lützen.

Polisen dök upp och ynglingarna försvann. Så snart polisen åkt var de tillbaka igen. De hade säkert kul. Klockan närmade sig halv tio det var sovdags för några svenska knuttar.

God natt.

Forts. följer….

Författare Stig Hansson

Ursprungligen från TTMC:s Skinnknutten Nr. 11-12 år 2001

God morgon!

Nu har vi tillbringat tre dagar i Prag och det är dags att börja hemresan. Det känns alltid litet vemodigt när semestern närmar sig sitt slut. Efter sedvanliga morgonbestyr, ni vet, dusch och det obligatoriska kaffet så börjar tältrivning och packning på hojarna igen. Det verkar nästan som om packningen har svält under de här tre dagarna i Prag. Jaha, av med alltihop och börja om igen. Nu gick det bättre. Passar på att se mig omkring en sista gång på campingen. Minns ett gäng fransmän som kom i Citroën 4 cv, de satte upp ett antal kupoltält som de ordnade förbindelser emellan med någon form av tunnelsystem. De kunde alltså gå mellan de olika tälten utan att gå ut, verkade praktiskt vid dåligt väder t.ex. Nu börjar visst Anna och Janne bli klara också.

Dags att plocka fram kartorna och leta lämpliga vägar för hemresan. Själv var jag ganska trött på motorvägar så jag föreslog att vi skulle köra mindre vägar nu. Vi valde väg nr.7 norrut från Prag. Till att börja med höll vi god landsvägsfart men ganska snart tätnade trafiken och det blev köer igen. Jag tror att vi svenskar är ganska bortskämda med utrymmen, både på vägar och i naturen. Här blev det att snällt lägga sig i kön, att köra om var inte att tänka på det var tät trafik från båda hållen och vägen var smal och krokig. Efter tre och en halv timme hade vi inte kommit längre än c:a 12 mil. Med den takten skulle vi inte hinna hem i tid, så det fick bli ett kaffestopp och ändring av resrutten. Vi valde att ta väg nr.7 mot Luony och Chomutov nu blev det fart på hjulen igen.
Strax innan gränsen mot Tyskland tog vi ytterligare en paus för att se om vi kunde hitta några souvenirer i alla marknadsstånd som fanns där. Det var uteslutande japaner eller kineser som krängde varor där, de var otroligt efterhängsna så vi ledsnade snart. Vi träffade också ett holländskt par där, de körde BMW R/90 med sidovagn. De hade varit ute i tre veckor och var nu på väg till en BMW-träff i Tyskland. Det var förresten de som berättade om Tjeckiens konstiga hastighetsregler. Vi bestämde oss för att ta väg 7 en bit till, mot Chemnitz, efter gränsen mot Tyskland heter den väg 174 istället. Efter tre fyra mil tog vi äg 101 istället.
Här flöt det på litet bättre så milen rullade undan i snabbare takt nu och tur var väl det.

VI fortsatte mot Freiberg det var en riktigt fin motorcykelväg så vi njöt i fulla drag av resan. Vi kom nu in på en sträcka som kal- lades silvervägen, den var otroligt vacker. Skog, backigt kurvigt och smalt bästa tänkbara väg för mc-körning alltså. Nu började det uppträda en del konstiga ljud från hojen trodde jag. Det var kaffetarmen som protesterade så vi stannade till j nästa by för att inhandla något ätbart. Det fick bli frallor med pålägg och kaffe förstås. Det smakade underbart. Det som inte var bra var att tiden hade rusat iväg men inte milen. Konsultation av kartan igen sa att vi måste hitta närmaste väg mot Dresden och E55:an.Det fick bli E40 till Dresden och sedan 55:an norrut.
Klockan närmade sig sju på kvällen och vi hade bara kört runt 35 mil den här dagen. Vi började leta efter campingplatser men när man vill hitta dem så lyser de med sin frånvaro. Vi svängde av stora vägen till ett långtradarfik där Anna gick in och frågade efter närmaste camping. Jodå om vi fortsatte in på småvägarna c:a en mil skulle det finnas en camping. Som vanligt saknades skyltar och varken vägen vi körde eller campingen fanns på vår karta. Efter en mil kom vi fram till en liten by och där fanns minsann en orienteringstavla som sa att det skulle finnas en naturcamping några kilo- meter bort. Glada i hågen satta vi fart åt det hållet men efter ett tag passerade vi ytterligare en by, vi hade missat campingen. Tillbaka igen men i ett något lugnare tempo och se där, när vi nästan var tillbaka vid orienteringstavlan hittade vi en liten hemmagjord skylt där det stod camping. Vi svängde in på något som mera liknade ett endurospår än väg. Efter några hundra meter dök det upp en sjö med gräsmatta och ett antal tält och husvagnar. Vi letade efter en reception eller liknande men det fanns ingen. Vi körde ner på gräsmattan och hittade en lämplig plats för våra tält. Vi frågade några tyskar i närheten var vi skulle anmäla oss. De sade att receptionen var stängd för kvällen. Vi undrade var vi kunde hitta någon ansvarig för campingen, de sade leta inte han hittar er!
Ok vi reste tälten och sedan gick vi en vända ner mot sjön. Det var verkligen vackert här. Klockan hade passerat nio och vi var verkligen trötta så efter tvätt och tandborstning var det läggdags. Jag hann knappt ner i sovsäcken förrän det hördes röster utanför tältet, det var vaktmästaren som hade anlänt tillsammans med en stor hund av obestämbar ras. Janne hade inte hunnit in i sitt tält så han fick ta hand om det hela. Jag somnade direkt.

God natt.

Nästa dag.

Vi vaknade ganska tidigt och gjorde undan morgonbestyren inklusive frukost på rekordfart. Vi hade ätit och rivit våra tält innan de övriga på campingen hade vaknat, bra idag måste vi se till att få några mil bakom oss. Den första milen var en liten fin väg som gick genom en allé. Det var väldigt vackert men på var och vartannat träd satt en skylt som manade till försiktighet, många hade tydligen kört på träden och råkat illa ut. Nu var vi ute på E55 igen och vi lämnade milen bakom oss i rask takt. Efter dryga två timmar passerade vi Berlin. Hej vad det går.

Vi fortsatte ytterligare 8-10 mil innan vi stannade för tankning av både hojar och oss själva. det blev ett fik med kaffe och en rejäl köttbullsmacka, det var mumsigt. Nu började man känna att man var på väg hemåt igen så upp på hojen och siktet inställt på Rostock. Där hade vi planerat ett stopp för att besöka en mc-handlare vid namn Gericke. Det är märkligt men igår körde vi hela dagen och kom ändå inte särskilt långt, idag känns det som om vi flyger fram. Efter dryga två timmar är vi framme i Rostock och letar oss fram till Gericke.
Vi knallar runt i affären och kollar in priser och jämför med hemma. En del saker är betydligt billigare här t.ex. handskar jag köper ett par sommarhandskar för 75 kr. Janne köper tändstift. Det är bara halva priset mot här hemma. Efter en halvtimme är vi nöjda och fortsätter mot färjeläget. Efter en kort väntan kör vi ombord, men smc-rabatten som vi tror att vi ska få har de inte hört talas om så det blir att betala fullt pris. Att komma med färjan är inget problem det är det ju sällan med hoj. Vi parkerar på anvisad plats och surrar hojarna. Vi står kvar en stund och tittar på bilisterna som kör ombord hur sjutton kan en del av dem ha körkort? Men det är rotigt att se deras ansträngningar. Nu är det riktigt skönt att sträcka på benen en stund, vi knallar upp till en servering och intar kaffe (the) och macka igen, smakar bra. Nu är det dags för taxfrie.

Köper en platta öl och litet whisky samt litet cigaretter åt Anna. Nu kommer ett bekymmer, hur sjutton skall jag få med mig en platta öl på hojen? Janne lugnar mig det brukar gå bra säger han. Jaha man får väl böja sig för erfarenheten då.
När vi är färdighandlade går vi ner till bildäck för att packa de nyinköpta grejorna. Lätt som en plätt, jag lägger förstås plattan på pakethållaren efter att först tagit bort väskan med tält o.d. Kanon det här går ju hur bra som helst - ölplattan direkt på pakethållaren och tält med mera ovanpå. Visserligen är pakethållaren bara hälften så bred som plattan men det går nog bra. Nu är vi framme i Gedser igen så det är bara att klä på sig igen. Vi kör av färjan och genom tullen utan bekymmer. Vi har bestämt oss för att köra till Sverige idag, så full fart igen.

Resan genom Danmark går utan problem och efter ett tag är vi vid påfarten till Öre- sundsbron. Här har de inte heller hört talas om någon SMC-rabatt, så det blir att betala och se glad ut. Det här är min första resa över bron, den är magnifik. På svenska sidan stannar vi för att fotografera men hittar inga bra fotovinklar så vi åker vidare till campingen i Malmö.
Vi är där omkring halvnio på kvällen och inskrivningen går snabbt. Iväg ner och res tälten, nu börjar man kunna det här igen, det går fort nu. Hungriga är vi också men maten är slut. Iväg ner till campingens lilla affär för att köpa något gott. Det var nästan tomt i hyllorna det enda som passade oss var korv och bacon. Anna lindar in korven i bacon och steker. Det blir kanongott med potatismos till. Efter att hygiendelen är avklarad kryper vi till kojs nöjda med vår dag.

God natt.

Återigen en fin dag. Vi är vakna tidigt och i form för den sista etappen av resan. Frukosten består som vanligt av kaffe och macka, pålägget som hängt med från Berlintrakten ser litet egendomligt ut så jag avstår från det. Inte ens kråkorna ser ut att vilja ha det som jag slänger till dem. Nu blir det tältrivning och packning på hojen igen. Ölplattan har blivit mjuk i daggen så det är inte tal om att ha den på pakethällaren längre. In med burkarna i packväskan istället och upp med kokkärl och smutstvätt på pakethållaren. Det går bra jag får ner det i tältväskan och lägger alltihop på pakethållaren. Det ser ut som om tältväskan skall flyga i luften men ett par stadiga packremmar runt alltihop blir bra.
Anna och Janne är också färdiga så vi ger oss iväg.
Vi drar iväg norrut och efter någon timme är det dags för tankning igen. Vi tankar och träffar ett gäng stockholmare som också varit ute en sväng. Vi kör E6 mot Jönköping, vilken trist väg att köra. Vi har bestämt att åka vägen väster om Vättern den är ju litet roligare i alla fall. Lunchpaus blir det i Karlsborg vid slussen här tar vi den första hamburgaren på hela resan. Nu är det bara transportsträckor kvar tycker man, konstigt att de sista milen hemåt alltid går så tungt. Örebro har passerats och vi känner att vi måste ta en paus igen, pust. Vi stannar på en rastplats intill en liten sjö. Det börjar faktiskt mulna på litet grand så vi sätter fart igen. Vi passerar Arboga och Kungsör i god fart och tur är väl det för nu är jag verkligen trött sista biten hem känns som om man kört i någon slags dvala. Nu svänger jag in på min garageuppfart, äntligen upp med dörren och in med hojen packar av gör jag i morgon.

Skönt att vara hemma igen, vi hörs.

Stig H